Presentation av våra hästar: Elfur 012 frá Búðarhóli

Elfur som vi bara kallar henne är en 2:a klass sto med 102 i blup, född 1990 på Island, importerad till Sverige 2008. Hon är musblack eller brunblack till färgen med en liten stjärna och ca 138 cm hög. På Island blev hon bedömd (till 7,89) och tävlad för att sedan sättas i avel. Hon har fått sammanlagt 13 föl från 7 års ålder.

Härstamning:
e: Blakkur frá Reykjum
u: Dís 52 frá Búðarhóli
ue: Flugar frá Flugumýri

Elfur är en av de omdiskuterade auktionshästarna från 2009 och en av de som var i sämst skick som även figurerade i media. För att göra en lång historia kort var det ett par som skulle flytta tillbaka till Sverige från Island när bankerna kraschade på Island. De tog med sig strax över 40 hästar, hälften kom i dec 2008 (bla Elfur) och hälften kom i jan 2009 (bla Týri som vi kommer presentera senare). Problemet var bara att paret trodde att de skulle få tillbaka pengar på momsen men eftersom de inte var ett registrerat företag i Sverige fick de inte det. I och med det så kunde de inte betala transportören vilket gjorde att transportören behöll alla passen. Eftersom de inte fick ut passen på hästarna och redan hade ont om pengar hade de inte råd att köpa mat till dem eller sälja någon häst. Den 13 maj 2009 beslog tog polisen alla hästarna, då hade de stått instängda i ett kostall dygnet runt utan mat i nästan 6 månader.

Alla hästarna klarade sig ändå fint, 4 av hästarna hade dessutom under dessa tragiska förhållanden fått föl eller skulle precis föla. Endast ett sto kastade sitt föl. Elfur hade ett underbart litet hingstföl vid sidan när vi köpte henne 2,5 månad efter att hästarna beslog togs.

Under hela 2009 och början av 2010 fick Elfur bara vila samt äta upp sig vilket gick relativt fort. Det jag tycker jourhemmet gjorde fel var att de gav dessa totalt utmärglade hästar fri tillgång på grovfoder. Jag tycker inte det är konstigt att hästarna inte går upp i vikt på det sättet. När hon kom hem till oss kontrollerade vi allt Elfur fick i sig och poff så ökade hon fort i vikt.

Under våren 2010 började vi rida henne. Vi tog det väldigt lugnt i början eftersom hon med största sannolikhet inte har blivit riden på ca 13 år. Men allt har gått kanonbra, hon är vår lilla stjärna och tycker det är så kul! Under en långritt i början av september var det flera stycken som trodde att Elfur var en unghäst på 3-4 år och höll på smälla av när jag berättade att hon var 20 år och en av auktionshästarna.

Elfur kan tölta fort som en galning och ibland är jag lite sugen på att ställa upp i någon liten tävling med henne men jag vet inte.... Hennes enda fel är att när Elfur blir laddad så biter hon sig fast på bettet men det är bara att släppa/lätta så har hon inte så mycket att dra i och då kommer hon på sig själv. Det försvinner mer och mer med träningen hon får och idag kan man bara skratta åt det men det är lite unghäst fasoner nästan men å andra sidan är hon ju nästan en unghäst ridmässigt. Det som är så underbart är att hon trots det hon har varit med om så är hon så positiv och litar på oss människor!

En sak är säker, henne säljer vi ALDRIG!

Presentation av våra hästar: Birkir från Indal

Birkir eller Farbror Birk som han kallas är en riktig häst med stort H. Även han är en valack född 1994 (svenskfödd) med en blup på 99 och mörkbrun till färgen, inga vita hårstrån någonstans på kroppen. Förutom Birk kallas han för Zlatan eftersom han tycker att han störst, bäst och vackrast! Han har en sådan naturlig pondus i hagen så ingen pålle vågar ifrågasätta honom, (vilket nog är tur för han skulle nog inte orka göra så mycket haha).

Härstamning;

e: Svalur frá Glæsibæ
u: Mygla frá Lækjarbakka

ue: Okänd

Birk köpte vi i början av 2010 som ridhäst till Kristian eftersom Kristian med sin längd (191 cm) behövde en lite större häst. Birk är verkligen en stor kille på alla sätt. Han har en mankhöjd på ca 145 cm och var ganska överviktig när han kom hit. Med lite bantning så är han betydligt smärtare i kroppen men det är nog bara att acceptera att Farbror Birk har en sådan där "kraftig benstomme" som många av oss tjejer har.

Han är oerhört snäll och ganska lat. Varför ska man ut och springa för? Visst kan det tända till hos Farbror Birk också men det är framför allt när man rider ut med flera andra hästar och det blir lite race, men det svalnar rätt fort eftersom det då blir lite jobbigt och då är det skönare att ta det lungt så kan de andra springa benen av sig!

Birk är en riktig farbror som gärna tar hand om och uppfostrar de yngre förmågorna. Men gäller det mat eller godis så finns det inga plikter som är viktigare! Misstänker han att du har något står han vid grinden och bara väntar för envis det är han som få! I hans tidigare liv var han nog en buffel dels pga sin envishet men även pga att han lätt blir lite bufflig om han får chansen.

När man rider Farbror Birk måste man ha en mjuk hand för blir man för hård i handen eller låser den så drar han tyglarna ur händerna på en, hela tiden. Så en ruggigt bra läromästare är han och döskön att rida barbacka på! Dock är det inte riktigt lika skönt längre eftersom han har blivit smalare över ryggen....

I somras skadade sig Birk under ett ridpass, helt plötsligt på en travvolt så tog han ett jämfota hopp med bakbenen och var sedan blockhalt. Det var bara att åka till veterinären och röntga men som tur var hittades ingenting på röntgen utan det konstaterades att det var en ordentlig vrickning. Det blev behandling, cortisonspruta, fler behandlingar och fler cortisonsprutor eftersom han inte blev riktigt bra. Idag är han återställd och fit for fight igen men med tanke på hans ålder, sin kraftiga byggnad och vrickningen så tar Farbror Birk det ganska lungt. Klart han kan få en galopp på fältet men vi tänker oss för en gång innan bara.

Presentation av våra hästar: Eidfaxi från Bernalt

Eddie som han kallas är helt enkelt världens underbaraste kille! Han är en valack född 2006 (svenskfödd) med en blup på 100. Färgen är isabell men på höst, vinter och vår blir han helvit. Däremot tror jag han har varit en gris i sitt förra liv för han älskar att rulla sig i allt som kan ge fläckar eller så vill han bara se ut som alla våra andra mörbruna hästar *haha*

Härstamning;
e: Þorsteinn frá Þjótanda
u: Dama frá Skammbeinsstöðum 1
ue: Stígandi frá Hvolsvelli

Vi köpte honom när han bara var nästan två år av en av mina elever, då var han inte hanterad så mycket och när vi skulle köra hem honom så hade de förberett med droger etc men vi ville pröva utan och det gick bra, klart han var orolig men vi slängde oss in i bilen och körde hem!

Han går även under namnet Långben eftersom han är ja som Långben! Han är nyfiken och vill hela tiden ha koll på vad man gör. Dock tycker han inte om när matte ska hålla på och pussas, alltså det är ju pinsamt, jag är liksom en tuff cool kille då kan man inte hålla på så där!

Eddies enda fel är hans man och pannlugg.... Det är en riktig afrokrull! Sådan där riktig fölkrull och tyvärr verkar det inte försvinna, dock ser han lite busig ut ;-)

I våras (2010) fick jag för mig att han skulle bli för liten för mig (Eddie är ca 135 cm), jag är ju visserligen inte speciellt lång men kraftigt byggd. Så vips så blev han såld till Öland. Hon som köpte honom sadelvande honom och hann även sitta upp på honom men tyvärr blev han skadad riktigt ordentligt. Troligen var det en spark men bakterierna gick in i benet och benmärgen då det blev en liten spricka. Eddie blev jättesjuk och veterinärerna funderade på att döma ut honom. Jag satt mest och grät här hemma.... Till slut började penicillinen att värka och han blev bättre (vilket var tur för det var hans sista chans). Hon som ägde honom beslöt sig för att sälja honom och efter flera funderingar, samtal med veterinären, försäkringsbolag och rån av några banker köpte vi tillbaka honom.

Han var borta härifrån i ca 4 månader och i början kände jag inte riktigt igen honom, rent fysiskt hade han tappat i vikt samt jättemycket av sin man och svans eftersom han hade spenderat några månader i boxvila och hade alltså brist på solljus.... Psykiskt så var han avståndstagande och kändes både arg och ledsen.

Men nu är alltså min lilla älskling hemma igen och har dessutom återgått mer och mer till sitt gamla underbara jag, som Långben! I samrådan med veterinären ska Eddie vila och bara få vara häst fram till våren då han ska börja skrittas. Dock ska vi träna lite på bilar då han tydligen har blivit skrämd av en glassbil när han har gått som handhäst.

Fartfylld dag

Fy farao va kul det är att undervisa och fasiken va mina elever är duktiga, både hästar och ryttare! Jag växer som människa och tränare varje gång jag får äran att träna er alla! Puss och kram på er!