Hur bygger jag upp min hästs ryggmuskler?

Fick ett brev som löd;

Jag vill bygga muskler på min Nordsvenska valack, han har gått trav i yngre år, sedan stått flera år..... men han börjar komma igång nu lite grann, han är snart 15 år men pigg som en unghäst :) Men jag undrar om du har tips på hur jag ska träna för att bygga muskler på honom, mycket rygg och bog muskler, baken är i rätt bra form.

Hej!

För det första är det viktigt att rida hästen lång och låg så att hästen verkligen söker sig framåt nedåt och sträcker ut hela överlinjen. Det är A och O! Därifrån kan du göra alla sorters övningar eller rida ut bara hästen bibehåller formen.
Tömkörning är jättebra på alla sätt och vis och borde ingå i alla hästars träning.
Rid över bommar och cavaletti, stärker ryggen jättemycket!
Även hoppning av studs hjälper ryggen.
Löshoppning borde också alla ha med i sin träning dessutom tycker de flesta hästar att det är superkul!
Rid ut och upp och ner för backar.
Har du möjlighet att rida vid stranden? Att rida i sand är ett riktigt styrketräningspass (visserligen för rumpan med) tänk bara på att inte ta det lugnt eftersom det lätt bildas mycket mjölksyra.

Har du kollat fodret? Ett bra foder hjälper till att bygga och underhålla hästens muskler. Finns bra tillskottsfoder som hjälper hästen att bygga upp muskler (även om det inte går att punktfodra ;-)
Sist men inte minst har du kollat så sadeln är okej, så att den inte klämmer och hindrar din häst från att bygga ryggmuskler? Behöver absolut inte vara så men bra att kolla upp innan man börjar kräva för mycket av din häst.

Lycka till!

Vad är det för skillnad på alla ridstilar?

Fick ett brev som löd;

Har du lust att förklara skillnaden mellan alla olika ridkonster? (klassisk ridning, western, körning, centrerar ridning, akademiskt, barrock, horsemanship m.m.) :)

Hej! Självklart ska jag försöka göra det men nu blir det en lång text............

Med klassisk ridning menar jag hoppning-där man hoppar hinder med sin häst, dressyr-där man rider dressyr med hästen och fältävlan-där man är ett bra allroundekipage dvs man rider dressyr, man hoppar och man hoppar i skogen= terränghoppning. Man kan tävla i alla dessa tre grenarna.

Körning-inte så konstigt utan körning med häst och vagn. Inom körning tävlar man också antingen med 1 häst (enbet) 2 hästar (par) eller 4 hästar (fyrspann). Man tävlar även inom olika grenar som man kan säga påminner om fältävlan, dvs dressyr, maraton (som terränghoppningen, flera långa etapper med hinder som man ska köra runt och genom istället för att hoppa över) och precision (som en hoppbana men med hinder man ska köra runt istället för att hoppa över).

Westernridning-rider man i westernsadel och som en cowboy ;-) Man kan tävla i massor med grenar, information hämtad från Wikipedia;

Cutting
Här vill man visa att hästen har vallinstinkt. Den ska, på egen hand hålla en kalv åtskiljd från resten av hjorden. Man får minuspoäng om domaren märker att ryttaren hjälper hästen.

Working cowhorse
Först skall man rida en bana efter ett förutbestämt mönster. Sedan skall samma bana ridas medan man vallar en kalv.

Herdwork
En enklare form av cutting, samma regler gäller men ryttaren får hjälpa hästen med tygel och stigbyglar. Man får inte ställa upp i både cutting och herdwork i samma tävling.

Team Penning
Ett lag bestående av tre ryttare ska på viss tid sortera ut tre djur märkta med samma siffra till en fålla. Snabbast tid vinner men godkänt gäller också med ett eller två djur i fållan. Laget som fått in flest djur placeras högst oavsett tiden.

Team Sorting
Ett lag med två ekipage ska på tid sortera 10 djur i nummerordning från en fålla till en annan. Man börjar med djuret vars nummer lottas innan laget får starta. Laget med flest djur i rätt ordning och på kortast tid vinner.

Ridgrenar

Western Horsemanship
Denna gren är en typ av dressyr. Man rider ett angivet mönster där hästen skall visa medvilja. Motstånd ger minuspoäng. Utförandet av mönstret, exakthet i momenten, ryttarens sits, hållning och hjälper är det som i huvudsak bedöms.

Western Riding
Grenen påminner om Western Horsemanship men här bedöms gångarter, galoppombyten som skall ske med samtidigt med fram- och bakben, lydnad och uppförande. Hästens skall ridas i normalt tempo, vara känslig, lydig och ha lätta och fria rörelser. Premieras skall och betoning läggas på mjukhet, taktmässighet och hästens förmåga att byta galopp, exakt och lätt, rena byten (med bak- och framben samtidigt), mitt emellan två markeringar.

Trail
Trail är en gren som ska efterlikna naturen med grindar, broar, stockar och andra hinder. Man bedöms efter samarbetsförmåga och hur hästen lyssnar på hjälper.

Western Pleasure

Alla deltagare rider samtidigt längs ytterspåret runt arenan (fyrkantspåret). Bedömningen ligger på hästens hållning, halsen ska ligga nästan rakt och med huvudet i lod. Ryttaren bedöms efter hållning och förmåga att kommunicera med hästen. Många rider denna gren med löst hängande tyglar så man får intrycket av att hästen är ett nöje att rida (engelska: for pleasure).

Reining
Ryttaren rider ett förutbestämt mönster. Här ingår galoppombyten, spin (hästen vänder runt med framdelen och stillastående bakben), sliding stops (hästen bromsar hårt med bakbenen, se bilden) och roll-backs (hästen gör ett slidestop, vänder helt om och galopperar tillbaka åt samma håll den kom från) och ryggning. Hästen skall villigt låta sig ridas, med mycket litet eller inget synbart motstånd och skall helt kontrolleras av ryttaren. Premieras skall mjukhet, finess, snabbhet och bestämdhet i utförandet av de olika rörelserna, med bibehållande av kontrollerad fart. Reining är numera en FEI-gren.

Tidsgrenar

Notera: I Sverige är det förbjudet att fånga levande kalvar med lasso så här används en

dummy, en kalvdocka som dras efter ett fordon.

Calf Roping (Dummy Roping)
Här skall en kalv fångas med lasso. Kalven släpps iväg och ryttaren ska jaga ikapp och med ett lassokast fånga kalven, två kastförsök tillåts om ryttaren har två lasson. Tidräkningen stoppas när kalven är fångad, hästen ryggar för att hålla lassot sträckt och ryttaren springer fram och rör vid kalven.

Calf Stopping (Dummy Stopping)
Grenen påminner om calf roping men ryttaren ska göra en dally och rygga hästen men inte sitta av. Dally är när lassot slås i en knut runt sadelhornet. När repet är sträckt stoppas tidräkningen.

Calf Tying (Dummy Tying)
Här gäller samma regler som i roping och stopping men ryttaren ska binda ihop tre ben på kalven med en, så kallad, piggistring. Tiden stoppas när ryttaren sträckar armarna i luften.

Barrel Race
Ryttaren skall rida runt tre tunnor (engelska: barrels) i ett klövermönster så att utgångslinjen

korsar ingångslinjen mot tunnan. En vält tunna betyder fem sekunders tillägg. Observera här att om man tappar hatten får man också fem sekunders strafftid. Man rider två heat och den sammanlagda tiden räknas.

Pole Bending
Man rider slalom mellan sex uppsatta stolpar med ett avstånd av 6,3 meter mellan varje. Att välta en stolpe eller tappa sin hatt/hjälm på banan medför 5 sekunders tillägg till totaltiden. Två heat rids där den sammanlagda tiden räknas.

Centrerad ridning-är en väldigt kroppsmedveten ridning som är utformad av Sally Swift (hennes böcker Centrerad Ridning och Ett med hästen). Centrerad ridning förklarar ridning från ett kroppsmedvetet perspektiv. Det vill säga du gör med din kropp det du vill att din häst ska utföra. Genom kunskap kring hur människokroppen fungerar i relation till hästens kropp blir kommunikationen mellan ryttare och häst enklare och tydligare.Centrerad ridning svarar på frågan hur du ska gå tillväga för att kommunicera med din häst. Du blir mer medveten om din kropp och dess potential. Centrerad ridning är inget man tävlar i utan man använder detta tänk oavsett om man rider dressyr, hoppning, western eller liknande.

Akdademisk Ridkonst-Namnet ”Akademisk ridkonst” är det namn som Bent Branderup

(skrivit flera böcker) satt på denna typ av ridkonst och som kommer från alla de ridakademier som fanns på 1500-1700 talet. Detta är alltså ingen ridkonst som ”poppat up”, utan hör till de äldsta man känner till. Den allra första skriften som är funnen om denna typ av ridutbildning var skriven någon gång runt 400 talet f Kr. av en man som hette Xenofon. Xenofon var en Grekisk ryttaröverste och en av de första att lära ut ridutbildning genom positiv inlärning och ta avstånd från våld och tvång. Från början togs ridkonsten fram för att hästen skulle vara användbar i kriget då man stred i närkamper till häst. För detta krävdes en lyhörd, modig och balanserad häst som lätt bar upp sin ryttare i olika situationer. När den unga mannen skulle utbildas inom ridakademin valdes en häst ut, en häst som skulle följa honom, ja troligtvis resten av hans liv. Därför var det noga att utbildningen både hos den unga mannen och hästen gjordes noggrant och i stärkande syfte. När hästen och mannen nått en högre grad av utbildning var det dags att ge sig ut i strid.Man tävlar inte inom denna gren utan satsar på att utbilda sig och sin häst på en stor utbildningstrappa där

man börjar från marken och när hästen behärskar olika kriterier därifrån börjar man från hästryggen i skritt, man går inte vidare till trav förrän allt är befäst i skritt. Det tar många år att utbilda en häst upp till det högsta "Riddarprovet".

Barockridning-Barockridningen skiljer sig från den klassiska ridningen genom att man rider med en hand, därmed får kroppsvikten större betydelse. Hästen skall kunna bära sig själv och vara lyhörd för ryttarens signaler. Denna ridkonst används

fortfarande i Spanien och Portugal både inom den högre skolan och vid tjurfäktningar. Barock är en ridteknik som har fått sitt namn efter den epok då den var som mest populär, Barocktiden, och är en mycket gammal ridstil. Den går tillbaka ända till 700 e Kr . Det är på grund av detta som man inte skall betrakta barocken som en attityd, en klädstil eller något annat konstlat. Det är och förblir en dressyr på hög nivå med för hästen avancerade rörelser som från början var avsedda for strid. Därför kan man också även idag hitta rörelser i olika ridstilar i olika länder där man dagligen arbetar med hästen i fält som direkt kan härledas ur barocken. Några exempel är Equitation Camargue, Doma Vaquera, Monte Hongroise och även Western samt rörelser ur den högre skolan som Pesade, Levade, Courbette, Ballotade och Mezaire. I barockridningen används alltid enligt tradition en speciell sadel, en Selle piquet.

Horsemanship-är väldigt svårt att beskriva men oftast kommer horsemanshipen från cowboysarna och i direkt översättning betyder horsemanship hästkunskap, dvs ett person med mycket hästvett (gamla hästkarlar som ägnat hela sitt liv åt hästar och med mycket sunt förnuft). Detta har kommit att göras till en metod vid namn tex Natural Horsemanship som Pat Parelli myntade första gången. Ni som har läst min blogg sedan tidigare vet att jag inte är så förtjust i den mannen.... Horsemanship som metod är oerhört svår att beskriva eftersom det finns lika många metoder och varianter som det finns hästmänniskor och tyvärr är det många av dessa som verkligen inte använder hästvett eller sunt förnuft när de tränar sina hästar. Horsemanship handlar om hur du behandlar hästen, respekt mellan människa häst och tvärtom, att hästen ska känna en trygghet med dig som ledare etc

Jag personligen tycker att Monty Roberts är den enda som behandlar hästarna på ett korrekt sätt och hans träningssätt fungerar optimalt för mig, helt utan våld.

Hoppas jag inte har glömt något, sök gärna på nätet om du blir nyfiken på ngt jag skrivit om, det finns en uppsjö men information där ute!

Vad kan man kräva av en bra tränare/ridinstruktör?

Det är en ganska tuff fråga och framför allt varierar den kraftigt beroende på vad vi är för personer och hur vi vill bli bemötta eller undervisade. Jag började undervisa när jag var 15 år, vissa perioder på heltid och vissa perioder enbart någon/några timmar per vecka. Men jag har alltså hållit på 18 år med detta och även själv ridit för många olika tränare, så här kommer mina personliga åsikter om hur en bra tränare/instruktör är!

En bra instruktör ska kunna förklara så att man förstår. Man ska aldrig vara rädd för att fråga eller diskutera med sin tränare. Eller för den delen vara rädd för att säga ifrån om man tycker att något är fel! Jag uppmuntrar mina elever att ifrågasätta mina instruktioner om de undrar, dels för att det ställer högre krav på mig som tränare men också för att mina elever måste kunna förstå varför de gör vissa saker!

Det är viktigt att mina elever känner ett förtroende för mig som tränare, de vet att jag aldrig skulle ställa för höga krav på dem eller deras hästar. De måste känna sig trygga i att om jag tex sätter upp ett högt hinder så skulle jag aldrig göra det om jag inte VET att de klarar det!

Som tränare måste man ha mer kunskap än sina elever och vara beredd på att kanske hoppa upp och visa om det behövs eller bara för att få känna på hästen de rider. Det finns alltid saker som inte alltid syns eller märks från marken men som kan bli väldigt tydliga om man sitter i sadeln och då kan det vara lättare att undervisa på rätt sätt.

Jag är lite allergisk mot tränare som hoppar upp och rider ens häst en hel lektion, har tyvärr haft några sådana själv och även om hästen kan bli jättefin lär man sig inte lika mycket. Sedan kan det definitivt vara nödvändigt för tränaren att sitta upp och rida igenom hästen om man har kört fast eller man kanske är sjuk då kan en del tycka det är bra att ändå få hästen korrekt genomarbetad. Jag brukar säga till mina elever att det är inte jag som ska lära mig rida din häst utan det är du som ska lära dig att rida din häst men vill du så sitter jag gärna upp. Jag tvingar mig dock aldrig upp!

En bra instruktör ska alltid ha många övningar på lager och hela tiden vara beredd på att ändra övning om man känner att något inte fungerar optimalt. Däremot måste man som elev kanske ha lite is i magen och våga prova samt förlita sig på när instruktören vill att man ska försöka lite till.

Det ska vara kul att rida och har man önskemål på övningar, problem som har dykt upp eller saker man vill prova så säg det till din tränare! Jag försöker alltid göra mina träningar intressanta, vill en elev tex pröva galoppombyten finns det jättebra roliga och enkla övningar för det och varför ska man inte få prova på det även om man inte rider på medelsvår/svår nivå. Man kan nosa och leka med så många saker som galoppombyten, piaff och galoppiruetter tex.

En bra instruktör anpassar nivån på lektionerna efter både häst och ryttare, både vad som passar deras respektive utbildningsmål men även deras dagsform. Dock måste man som elev vara införstådd med att alla träningar kanske inte går toppenbra. För att man ska uppskatta när det går bra måste man också uppleva stunder när inte allt går så bra som man har tänkt. Men som elev måste du ändå känna att du hela tiden rör dig framåt och att både du och hästen utvecklas.

En bra instruktör fortsätter att själv utveckla sig, själv hade jag en gång en gammal tränare som pga ålder och lite ålderskrämpor själv inte red längre men hon var ändå i högsta grad delaktig. Hon gick kurser och föreläsningar, åkte på tävlingar runt om i landet, pratade med människor, läste böcker och skrev mycket själv. Personligen tycker jag att det inte finns något värre än människor som ser ned på olika träningssätt, grenar eller hästraser (så länge ingen kommer till skada). Jag har själv tävlat fältävlan, hoppning och dressyr. Jag har tränat för tränare inom både klassisk ridning, western, körning, centrerar ridning, akademiskt, barrock, horsemanship m.m. Jag har tagit de bästa från varje värld och lagat min egen soppa med det jag tycker funkar.

En bra instruktör ska få dig att utvecklas även när du rider själv! En instruktör jag hade gjorde en extremt beroende av henne vilket jag tycker är fel, det gick nästan alltid superbra att rida för henne men när man red själv var det katastrof det var som man inte kunde rida alls. Jag vill att mina elever ska kunna rida sin häst så pass bra så att det inte behöver mig längre, det är min dröm!

Jag har ridit för utbildade tränare/instruktörer som har varit värdelösa pedagoger och outbildade ridinstruktörer som har varit kanonbra. Meriter och utbildningar är jättebra, du vet ofta vad du kan förvänta dig av din instruktör men det är inte allt, hittar du en instruktör som verkar bra, så fråga om det går att rida en provlektion.

Sist men inte minst, tränaren erbjuder en tjänst som du betalar (ofta väldigt dyrt) för och får du inte ut vad du önskar så byt tränare eller våga prova någon annan för att få en större insikt!

Min häst är rädd för spön!

Fick ett brev som löd;

Hejsan! Först vill jag tacka för en jättebra blogg och så skulle jag gärna vilja ställa en fråga till dig! Min häst är ett islandshäststo på 16 år. Hon är importerad från Danmark och var helt galen när hon kom till Sverige. Hon har gått som ridskolehäst och gör det fortfarande, fast bara 2 ggr i veckan nu när jag äger henne. När jag rider så brukar hon oftast vara rätt seg och jag vill inte sitta och banka på henne så då brukar jag be någon hämta ett spö. Men problemet är att jag tror hon är rädd för spön. Hon backar undan och försöker springa iväg om någon ska sträcka fram spöet till mig och även om man försöker smyga det bakom ryggen så listar hon ut vad man håller på med endå. När jag rider och bara nuddar spöet på hennes bak, jätteföriktigt så rusar hon fram några steg och blir jättestissig. Vad ska jag göra? Jag vill inte sitta och behöva banka på henne och jag vill inte heller att hon ska rusa iväg eftersom det förstör hela övningen och jag får ta tid till att lugna henne. Tack på förhand!

Hej!
Det är tyvärr ganska vanligt att hästar har någon sådan rädsla och just spöet är något som ofta ses och används som något negativt, vilket det inte behöver vara! Men jag kan trösta dig med att det är väldigt enkelt att träna bort! Dock beskriver du två olika problem men jag ska försöka hjälpa till med båda ;-)

När det gäller rädslan för spöt;
Det första rådet jag skulle ge dig är att börja träna henne från marken. Håll henne i ena handen och spöt i den andra, för handen med spöt mot henne, dvs lägg det på kroppen (börja inte peta på henne i början). Flyttar hon sig undan så låt henne göra det, du står bara still och följ efter med spöt i handen. Så fort hon står still så tar du bort handen med spöet! Träna på detta sätt tills hon inte bryr sig över huvud taget längre och står helt still utan att du behöver hålla i henne när du kommer emot henne med spöt. Börja sedan stryka henne med spöt över hela kroppen. Du måste ge henne tid att få förtroende för dig så att hon vet att du inte använder spöt på ett felaktigt sätt och att hon kan känna sig trygg med dig! Efter det börjar du träna på att spöt kan komma snabbt mot henne, utan att det är någon fara. Spöt kan komma snabbt mot bogen, halsen, rumpan etc och hon ska vara trygg med dig och stå stilla.
Detta kan ta alltifrån 15 min till att du behöver ta varje sak successivt under några dagar beroende på hur stor rädsla hon har för spöt och hur bra samspel ni har sinsemellan.

Därefter behöver du en medhjälpare. Nu ska du göra samma sak när du sitter i sadeln och någon kommer fram om ger dig spöt. I början lägger man hela spöt mot kroppen för att sedan komma snabbare mot henne med spöt och träna även på att det kan komma från båda sidor både högt och lågt, framtill och baktill.
När det också sitter tränar du på hur du håller spöet när du rider tex att byta spöhand ofta och att hon ändå kan vara lugn.

Tips: I början använd ett kortare spö (inte ett dressyrspö) för det är viktigt att du inte råkar slå till henne om hon blir rädd. Var försiktig med att se henne i ögonen!
Skulle du behöva hjälp så kan jag kanske rekommendera en bra tränare beroende på var i Sverige du bor. Ett tips är även att söka på internet efter Monty Roberts och läsa hans böcker, finns mycket bra information att hämta där.

När det gäller att din häst blir lite trög så kan det finnas många anledningar;
Det kan vara så att hon tycker ridbanan är väldigt tråkig och då ställer det stora krav på dig så att du gör roliga övningar och hela tiden behåller hennes intresse. Även om hon bara går i ridskola 2 dagar/vecka så kan det påverka mycket vad hon tycker om ridbanan.
Har du gått igenom henne så att hon inte har någon låsning någonstans eller har ont?
Är hon tex lika seg om du rider ut? Eller om du rider med någon annan på ridbanan?

Du kanske behöver träna på de grundläggande hjälperna och uppdatera dem för henne och det gör du genom att gå tillbaka till basic. Låt henne alltid på tre chanser; först lägger du till skänkeln så som du vill att hon ska reagera, lyssnar hon inte då klämmer du till med skänkeln, lyssnar hon inte då heller får hon en liten bank med skänkeln med tex en smackning samtidigt. Sedan gör du om det hela, men börjar alltid från början men den lilla perfekta skänkeln! Efter en eller två gånger kommer hon troligen att börja lyssna på det andra steget (om hon inte redan tar den första). Träna så konsekvent både på ridbanan och ute, varje dag du rider så kommer hon förstå ganska fort!
Se till att du aldrig klämmer eller blir tjatig utan var relativt snabb med skänkeln. Du vill väl ha en häst som lyssnar snabbt på dina hjälper?!
Ett annat tips att använda istället för spö är ett Giddy Up Rope, det är ett rep av mjukt flätat bomull som inte gör ont eller skadar hästen. Vill inte hästen gå fram så svingar du det enbart fram och tillbaka tills hästen rör sig framåt.

Viktigast av allt när du håller på att träna hästen, beröm, beröm, beröm när den gör rätt!
Hoppas jag fick med allt nu och lycka till!