Presentation av våra hästar: Birkir från Indal

Birkir eller Farbror Birk som han kallas är en riktig häst med stort H. Även han är en valack född 1994 (svenskfödd) med en blup på 99 och mörkbrun till färgen, inga vita hårstrån någonstans på kroppen. Förutom Birk kallas han för Zlatan eftersom han tycker att han störst, bäst och vackrast! Han har en sådan naturlig pondus i hagen så ingen pålle vågar ifrågasätta honom, (vilket nog är tur för han skulle nog inte orka göra så mycket haha).

Härstamning;

e: Svalur frá Glæsibæ
u: Mygla frá Lækjarbakka

ue: Okänd

Birk köpte vi i början av 2010 som ridhäst till Kristian eftersom Kristian med sin längd (191 cm) behövde en lite större häst. Birk är verkligen en stor kille på alla sätt. Han har en mankhöjd på ca 145 cm och var ganska överviktig när han kom hit. Med lite bantning så är han betydligt smärtare i kroppen men det är nog bara att acceptera att Farbror Birk har en sådan där "kraftig benstomme" som många av oss tjejer har.

Han är oerhört snäll och ganska lat. Varför ska man ut och springa för? Visst kan det tända till hos Farbror Birk också men det är framför allt när man rider ut med flera andra hästar och det blir lite race, men det svalnar rätt fort eftersom det då blir lite jobbigt och då är det skönare att ta det lungt så kan de andra springa benen av sig!

Birk är en riktig farbror som gärna tar hand om och uppfostrar de yngre förmågorna. Men gäller det mat eller godis så finns det inga plikter som är viktigare! Misstänker han att du har något står han vid grinden och bara väntar för envis det är han som få! I hans tidigare liv var han nog en buffel dels pga sin envishet men även pga att han lätt blir lite bufflig om han får chansen.

När man rider Farbror Birk måste man ha en mjuk hand för blir man för hård i handen eller låser den så drar han tyglarna ur händerna på en, hela tiden. Så en ruggigt bra läromästare är han och döskön att rida barbacka på! Dock är det inte riktigt lika skönt längre eftersom han har blivit smalare över ryggen....

I somras skadade sig Birk under ett ridpass, helt plötsligt på en travvolt så tog han ett jämfota hopp med bakbenen och var sedan blockhalt. Det var bara att åka till veterinären och röntga men som tur var hittades ingenting på röntgen utan det konstaterades att det var en ordentlig vrickning. Det blev behandling, cortisonspruta, fler behandlingar och fler cortisonsprutor eftersom han inte blev riktigt bra. Idag är han återställd och fit for fight igen men med tanke på hans ålder, sin kraftiga byggnad och vrickningen så tar Farbror Birk det ganska lungt. Klart han kan få en galopp på fältet men vi tänker oss för en gång innan bara.